Nu ska jag erkänna en sak för er. Jag har för först gången sedan Lo föddes, känt att jag kanske skulle vilka ha ett till barn. Jag blir nästan chocka över mina egna tankar. Hur är det möjligt, att jag efter två extremt jobbiga graviditeter och förlossningar skulle kunna tänka mig. en till?! Det är väl ”priset” man får, som är så ovärdeligt. Som gör att det finns ett litet sug efter en till unge.
Jag berättade det här för Andreas här om dagen, att jag skulle kunna tänka mig ett till barn. En liten lillebror till tjejerna. Men det vi kom fram till, var att en lillebror skulle säkert resultera i tre lillasystrar. Herre gud! Tänk om vi skulle bestämma oss för att skaffa en till och att det då skulle bli tre till. Trillingar. I min släkt har vi både tvillingar och trillingar.
Det här med ett syskon får vänta ett tag. Vi båda är unga och har ingen stress. Nu har vi två friska, helt underbara tjejer som vi älskar mest i världen. Det får vara så ett tag, jag har alla fall lärt mig en sak och det är att man aldrig ska säga aldrig.
Den här bilden tycker jag så mycket om! Här bor en liten Leia i min mage. ♡
Sprängfärdig, med Leia i magen.
Två år senare, bodde lilla Lo där inne!
fina bilder på dig 🙂
Men så fin du är! Haha, ja trillingar hade ju varit något 😉