Hej på er!
Ibland är det rätt skönt att kunna gå tillbaka och läsa det man själv skrivit. Jag tänkte reposta ett inlägg som jag skrev för någon månad sen. Idag betyde dom här orden mycket för mig.
Hej! Jag vill börja med att tacka min kropp för att den gjort ett så otroligt bra jobb under min graviditet och efteråt. För inte tala om förlossningen!!! Att ett barn kan vara så perfekt när det föds är helt otroligt. 10 fingrar och 10 tår och allt annat på sin plats. TACK.
Men trotts att jag fött en helt underbar liten tjej kan jag inte låta bli att känna en liten tyngd över det som lämnats kvar. Bristningar och några extra kilon!TACK. Det är okej att känna sig missnöjd och obekväm med sin kropp efter allt man gått igenom under en graviditet. Men det sjuka är att man nästan känner skam i kroppen för att man resonerar på det sättet med tanken på vad man ”fått”, en liten bebis.
Men nu har jag bestämt mig för att älska min kropp och tacka den genom träning och en hälsosam energifylld kost! Det som förblir kvar vare sig det är en bristning eller ett kilo så kommer alltid att påminna mig om att jag burit och fött fram våran lilla Leia! ❤️️
P U S S
De är svårare än man tror att älska det som ”lämnats kvar” har jag märkt ! Visst några kilo . . Dom kan man bli av med.
Men för mig har både jag och min kropp förändrats på så många olika sätt som jag, även om det SÅKLART var värt det 1000 ggr om, har svårt att acceptera. Hur lär man sig acceptera något man stör sig på vareviga dag ? Har du tips, så tiiipsa miiig ;D <3
du gör helt rätt i att älska din kropp och vara stolt över den istället för att se ”felen”. för i slutändan skulle man ju aldrig vilja byta, vad gör några bristningar och extra kilon när man har fått världens bästa sak- ett barn?