Emelina

Nu skulle jag typ kunna börja gråta, den här dagen har inte alls börjat bra. Jag är på väg till min familjs restaurang på Kungsholmen och på vägen tänkte jag lyssna på musik för att det är så otroligt skönt att göra det när man går själv för en gångs skull. Men då är det något skit i uttaget till hörlurarna så att inte det fungerar. Det kan låta som en töntig sak att bry sig om men nu är den stunden man är själv så värdefull, eftersom att det inte hände så ofta. Jag går och köper en kaffe på Pressbyrån och sen går jag till bussen, 7 min tills att den kommer.

Jaha vart är mitt SL kort nu då?! Jag rotar i väskan och i jackfickorna men hittar inte det. En arg busschaufför åker vidare utan mig och jag stoppar handen i backfickan och tar upp mitt SL kort. 22 minuter tills att nästa buss går. Kul! Istället går jag till Hornstull och försöker tänka positivt att jag fick en promenad (utan musik)

På bron spiller jag ut mitt kaffe över mig själv och de positiva tankarna finns absolut inte kvar. En skit morgon är vad det här är!

P U S S

En glad Emelina på väg hemifrån