Relationskris!
Hej!
Visste ni att många som skiljer sig gör det under barnets första år. Tänk att man precis fått det bästa som finns i världen tillsammans med någon och sen vill skiljas. Hur går det ihop?!
Jo jag förstår, jag har för ett tag sen kommit på mig själv och förstått att jag måste bli mer medveten om min relation. Inte bara jag utan jag och Andreas. På samma gång som det är helt underbart att få barn så är det en stor påfrestning på förhållandet. Man får mindre sömn, mindre tid och kanske till och med mindre kärlek från sin partner. Att bli mamma för mig gjorde mig nyförälskad i en ny liten människa, våran lilla dotter. Fokusen ändras till nästan hundra procent på henne, speciellt för mig som mamma eftersom att jag till en början ammade, var hemma och redan knutit ett starkt band till henne i magen.
Jag läste någonstans att man kan se relationen som en cirkel där man ska få plats med tre olika delar, individ, par och förälder. Personligen så känner jag mig otroligt mycket som en förälder, helt enkelt som mamma Emelina. Just den här känslan av att bara vara mamma får mig att tappa väldigt mycket av individ och par delen. Alla vi vet att en relation är något som måste underhållas, den finns inte bara där för alltid ifall man inte jobbar på den. Så hur konstig är det egentligen att kan kanske tappar bort varandra i det nya föräldraskapet? inte så konstigt. Jag är glad över att jag blivit mer medveten om det här för det är så svårt att vara beredd när man väl hamnar där. Jag minns att kvinnan som höll i föräldrar utbildningen sa att vi inte längre kommer vara ett par utan mer som ett team under den första tiden. Men nu när vi väl hamnade där så var det inte så självklart och så lätt att komma ihåg. Jag tror inte att det bara är jag som känner så här och ville därför dela med mig av mina tankar. Glöm inte bort din partner eller dig själv, det är inte fel att ibland lämna bort barnet för att få lite egentid med sin partner. Glada föräldrar gör glada barn.
Att jag valt att skaffa barn med Andreas är nog det bästa val jag någonsin gjort. Jag har en underbar sambo, pappa till våran dotter och förhoppningsvis blivande man. Jag älskar honom obeskrivligt mycket och är så glad över att vi har varandra. Glöm inte bort att ge varandra mer tid som par, det ska i alla fall inte jag göra.
P U S S
Fast jag tror att många av de paren också är par som kanske hade problem redan innan barnet kom, bara det att de sköt bort det tidigare. Sedan när barnet kom, med sömnbrist, trötthet och allt vad det innebär, så kanske tålamodet eller orken att ta tag i de verkliga problemen inte finns där, plus att paret inser att ett gemensamt barn inte var lösningen som skulle rädda förhållandet.
Sedan finns det självklart par som kanske tröttnar på varandra för att de går in i föräldrarskapet och tror att allt kommer vara precis som förut, och blir besvikna när det inte längre finns tid för romantik och egentid, men det känns för mig lite märkligt isåfall. Det säger ju sig självt att fokus flyttas och man får jobba mer som ett team när man har barn 🙂
Fint skrivet, gillade det där med cirkeln, ska tänka mer på det 🙂