Hej!
Ett barn kan både vara oplanerat och planerat, men det viktigaste av allt är att ett barn ska vara önskat. Att man ska vara glad över att få sätta ett barn till livet och ge det barnet allt man kan. Då menar inte jag att man ska ge olika saker och ting utan att man ska ge sig själv, sin kärlek, kunskap och trygghet.
Hur ska man veta att man är redo för att skaffa barn då? Det är ju en otroligt stor och viktig uppgift man har att vara förälder. Men att just svara på frågan hur man ska veta att man är redo går nog inte. Om jag ska utgå ifrån mig själv så tror jag att familjelivet har lockat mig väldigt länge. Jag har aldrig haft något riktigt drömjobb som jag strävat efter, utan mitt mål har varit att träffa någon som jag vill bilda familj med. Det är ganska konstig nu när jag tänker på det i efterhand, jag har sätt otroligt mycket fram emot att skaffa familj. Det är väl precis likadant som att någon annan strävat efter och ser fram emot att t.ex. bli läkare.
Våran dotter kom inte som en chock för oss, hösten 2012 var mina p-piller slut och vi bestämde oss för att ett barn mer än gärna skulle få komma. Kanske blev vi extra sugna eftersom att min bror har en son som är ett år äldre än Leia och både jag och Andreas alltid velat ha barn tidigt.
Vi båda hade fasta jobb, vi bodde i en etta på söder och vi hade massor med kärlek att ge. Allt detta plus längtan efter barn fick oss att anse oss själva som redo. Alla är vi olika men att det finns några riktlinjer kring att vara redo för att skaffa barn finns nog inte.
Jag tycker att det Veronica Maggio sjunger i ”Hädanefter” stämmer in så bra i relationen man har till sina barn.
”Vad du än kan tänkas göra som är dåligt
Kan det aldrig vara oförlåtligt
Du kan skrika eller hata mig
Tänker ändå alltid välja dig”
P U S S
LOVE ❤️️;
