Nu har det gått en hel vecka, sedan jag helt slutade att amma. Det känns både lite sorgligt och bra på samma gång. Jag helamma Lo i fyra månader, och sen började jag amma henne på nätter och kvällar. Sakta men säkert har det nu bara trappats ner. Varför valde jag att sluta? Tillslut blev det en praktisk fråga. Eftersom att jag jobbar lite extra, så har det blivit mer och mer att hon även fått flaska på kvällarna när Andreas har lagt henne. Det har gjort att, mjölken successivt bara har minskat och minskat. På sista tiden har hon inte alls varit intresserad av bröstet, utan mest blivit irriterad och istället velat ha flaska. Det positiva med att ge flaska med ersättning är pappan även kan få den där mysiga stunden, när man matar sitt barn. För hur härligt är den inte när ens lilla bebis somnar i famnen så där gosig och mätt.
Jag känner mig stolt över att ha ammat henne i fyra månade, det känns ibland som att man är en sämre mamma ju kortare tid man ammar. Men så är det verkligen inte! Alla ammar efter sina förutsättningar, för självklart vill vi det allra bästa för våra barn. Att inte alls amma är inte heller något fel, om det är det som är bäst för just er.
Nu har mina snygga välformad mjölkbröst, sagt farväl för kanske sista gången. ❥
Det har varit både härliga..
och jobbiga stunder att amma!
