Emelina

Ni kanske ibland undrar hur det är möjligt att jag skriver så mycket stavfel, och inte alls ha någon koll på särskrivning. Förklaringen till det är att jag har Dyslexi. Vilket innebär att jag har en varaktig funktionsnedsättning som innebär svårigheter med att läsa och skriva.

Det tog många år innan man gjorde en en utredning, ifall jag hade dyslexi eller inte. Men när jag gick i sjuan och fick göra utredningen, fick diagnosen min mamma att gråta. Jag var verkligen hur dålig som helst på att både att stava och läsa.

Innan jag fick min dyslexi diagnos, så fick jag hela tiden höra hur slarvig jag var. Varför kunde jag inte bara koncentrera mig, och läsa en bok som alla andra gjorde? Eller åtminstonde skriva ordentligt. Jag satt bara med böckerna framför mig och bläddrade, för när jag väl hade läst en sida som tog evigheter så hade jag glömt bort vad det handlade om. När vi en gång i skola skulle läsa en bok, och redovisa inför klassen. Så minns jag att jag hade valde Harry Potter boken ”Fången från Azkaban”, men när jag redovisade handlade allt om ”Fågeln från Azkaban” Det var ju en jätte fågel på omslaget, Så typiskt!

Nu är jag så glad över att mina föräldrar tvingade mig att läsa en timme varje kväll efter utredningen. För att läsa är nog den bästa hjälpen. Det gäller bara att inte ge upp, utan fortsätta kämpa. Det var inte bara en gång som jag grät floder över att behöva lästa på kvällarna. Men tack vara all läsning, kunde jag stolt gå ut skolan med väldigt bra betyg. Det positiva som dyslexi har för med sig, är att jag aldrig har varit rädd för att prata inför grupp eller haft det svår på den sociala sidan. Det är nog så jag har vägt upp mina läs- och skrivsvårigheter med att prata, och det är jag så glad över!

Den finaste komplimangen jag fått kring mitt bloggade är när min mamma sa ”jag är så stolt över att du skriver varje dag”

❥