Emelina

”Pappa jag kan inte” Säg aldrig mer att du inte kan, svarade Andreas. Just den här konversationen mellan Leia och Andreas fick mig att börja tänka efter. Vi lär våra barn att de aldrig ska underskatta sig själva, aldrig säga att de inte kan utan att ha provat, eller att aldrig tvivla på sig själva. Men frågan är, följer vi detta själva?

Det finns så mycket olika saker som jag tänker att jag inte klarar av, men som jag gärna vill göra. Det finns även så många situationer där jag tvivlar på mig själv och det finns säker ännu mer tillfällen som jag underskattar mig själv. Hur kommer det sig, att vi själva inte följer dessa saker vi lär våra barn. Det är nästan som att röka själv, men förklara för sina barn hur farligt det är. Så ologiskt.

Något som jag är inne på just nu, är att jag vill bli mer hälsosam. Men under hur många år har inte jag tänkt den tanken? Varför kan jag inte bara bli mer hälsosam om jag verkligen vill det? Jo, för att jag inte tror på mig själv. Jag säger att jag inte kan, för att jag samtigidgt älskar gottis, och jag underskattar mig själv när det gäller att klara av utmaningen. Det är nästan pinsamt när jag skriver det här, hur kan jag vara så svag. Jag ser upp till människor som lever ett hälsosamt liv, som inte trycker i sig godis och fetmat. Jag själv får till och med lite ångest, ibland när gottar mig så där.

Nu ska jag ta kontrollen över min lathet och göra det jag vill, jag vill leva mer hälsosamt och självklart kommer jag klara det! Det finns ju ingen annan som kan bestämma hur jag ska leva. För just i den här frågan, så kan jag verkligen ta kontrollen över mitt sätt att leva.

Jag kan.

Det här är bara ett exempel, sedan finns det miljoner andra situationer där jag resonerar på samma negativa sätt. Men från och med nu, ska jag ta kontroll över mina tankar, komma ihåg vad det är vi lär våra barn och leva precis på samma sätt som vi tycker att dem ska leva på.

Säg aldrig att du inte kan!

Vi två blev,  

Vi fyra! Ni är det bästa vi har! ❥