Hur ofta dömmer inte vi oss själva? Det kan handla om hur man är som förälder, eller hur andra ser en som förälder. Det finns dagar som jag känner att jag inte räcker till, att jag nästan misslyckas i min roll som mamma. Dagar då skrik, tårar och bråk fyller nästan varenda timme. Allt det där som tillslut får mig att explodera.
Att vara mamma eller pappa är inte alltid så lätt. Det kräver mycket, du sätter enorm press på dig själv, dagarna är långa och ibland nätterna längre. Du är personen som ska forma den där perfekta lilla människan till något bra. Så vem vill misslyckas?
Ibland titta på andra mammor och önska att jag var mer som dem. Instagram svämmar över av städade, perfekta barnrum, glada barn i snygga kläder och glammiga, vältränade mammor. Det ser ut som att ”they have it all”, hela det där lyxiga paket som innehåller allt. Visst kan säkert mina bilder oxå framställas som bra och perfekta. Men det är bilder, och vad säger en, två eller tre bilder om en hel dag, eller till och med om ett helt liv?
Mina bilderna säger inget om när jag låter Leia äta med händerna för att jag tänker ”så länge hon får i sig något”. När jag gråter efter en timmes bråk om att hon måste sova middag, och hon tillslut somnar med tårar på kinden. När jag surt går runt och städar för att jag tycker det är stökigt hemma. Listan är oändligt lång på de icke perfekta tillfällena.
Så snälla sitt inte där och döm dig själv. Tro inte att jag eller någon annan är perfekt. Det spelar ingen roll vilken bil vi kör, vart vi bor, vad vi jobbar med eller hur vi ser ut, för vi alla dömmer oss själva. Även om det bara är för en sekund, så är det tillräcklig för att få oss att tveka på om vi är tillräckligt bra föräldrar.
Men det är vi. Du är tillräckligt bra! <3
The real deal, några extra kilon, trött, ammandes, kaffe och ett ständigt passande på ett badande barn
