Igår blev Leia tio månade, tiden verkligen springer iväg. Eftersom att det är jag som varit hemma nästan hela tiden än så länge så har jag fått en helt ny vardag. Jag har helt andra rutiner mot vad jag hade innan Leia föddes, vilket inte är så Konstigt. Det är vi två som gör saker när Andreas jobbar, äter frukost varje morgon tillsammans, myser, busar, åker på äventyr och massa massa mer. Men nu när jag jobbat en helt del inser jag att det här bara är en kort period som vi kommer kunna dela tillsammans. Eftersom att det snart gått ett helt år så borde nästa år oxå bara springa iväg. Just nu vill jag absolut inte att hon ska börja dagis eller att våran vardag vi delar ska ta slut.
Aldrig dags menar jag inte riktigt men både jag och Anderas har bestämt att hon ska få vara hemma ett år till. Vi känner ingen stress med att sätta henne i förskola redan nu eller till vintern, utan vill att hon ska vara hemma så länge som möjligt. Självklart vill vi att hon ska träffa andra barn och på så sätt få lära sig massa nya saker. Men till satt hon nästan bli två så kommer det funka bra med alla kompisar hon redan har och öppna förskolan. Det känns som att så otroligt många bara stressar tillbaka till karriären och glömmer bort hur värdefull den här första tiden är. Självklar har alla olika förutsättningar, men enligt mina så blir det inget dagis nu på ett tag.
P U S S
En liten Leia med sin mami! <3
Åh hade vi haft råd hade vi tagit samma beslut! Vi ska vara hemma med Filippa i 1,5 år men jag tycker ni gör helt rätt 🙂 jag själv började inte på förskolan förns jag var 3, och jag är helt normal och social för det haha! 😉
Önskar också att jag kunde göra så, hur löser ni det rent ekonomiskt? det är ju tyvärr alltid det som brukar sätta käppar i hjulet, kanske har du tips på upplägg? 🙂 vår kille på börjar förskolan nu i september, endast 16 månader. Visst han går etc, men han är fortfarande rackarns liten tycker jag.. jobbigt för mamma hjärtat!
Åh vad jag önskar vi hade råd att vara hemma med vår dotter ett år till. 🙁 Här blir det dagis i november.
Vad härligt att ni kan vara hemma sålänge med henne! Hade jag också velat men min sambo har ingen möjlighet att ta ut pappaledighet just nu så Alexis får börja redan i höst men bara ca 3 dagar i veckan och ibland 4 så jag får chansen att vara hemma honom ett tag till iallafall 🙂
Jag känner exakt detsamma och önskar inget hellre än att jag kunde få ha dottern hemma ett år till, som vi kunde med sonen, men tyvärr sätter ekonomin käppar i hjulet för oss. Det känns i hjärtat när man inser att man inte kan göra det man önskar men ibland har man inte så mycket val i livet.
Åhh det låter toppen att låta Leia få vara hemma heja er .