Ögon som svider, helt matt i kroppen och påsar under ögonen. Tänk att bara få sova en hel natt, eller kanske snarare att våra barn bara kunde sova en hel natt. Även fast jag kan känna att det vore skönt att få sova borta, bara för att få sova. Så tror jag ändå att den absolut bästa sömnen är, när man sover hemma och barnen sover hela natten.
När Lo föddes, så spårade våra sovrutiner ur! Leia ville verkligen inte sova i sin säng, och det var katastrof att bara försöka natta henne där. Tröttheten tog över, så en av oss sov i våran säng med Leia och den andra sov på soffan med Lo. Men det funkar ju absolut inte att ha det så!
Så vi bestämde oss att byta rum, för att få en nystart och göra nya rutiner. Nu sover båda tjejerna i sitt rum och i sina sängar, men vaknar några gånger på nätterna. Det känns helt ok att gå upp och värman flaska till Lo. Men att Leia vaknar runt tre nästan varje natt och inte somnar om helt, förrän säkert efter 30,40 minuter, är så jobbigt.
Eftersom att Andreas går upp för att åka till jobbet så tidigt, är det jag som fått sitta bredvid henne tills att hon somnar om. Just mellan 02-05 så tycker jag att det är som värsta att hålla sig vaken. Då vill min kropp bara sova, och jag få kämpa för att hålla mig vaken bredvid henne.
Drömmen om att få sova hela nätter, får leva vidare. Men vem vet, snart kanske den går i uppfyllelse.
