ÅH fy vad jag hatar den här tidpunkten varje månad. Det är som att PMSen äter upp mig och tar över min hjärna. Jag kan inte tänkta klar och tårarna kan komma på en halv sekund men lika snabbt kan jag skratta igen.
Jag ska berätta om ett vanlig sak som brukar hända här hemma när jag har PMS. Jag, Leia och Andreas sitter och äter frukost och livet är på topp och jag känner att det här faktiskt kommer bli en bra dag, sen ska vi göra oss i ordning för att gå ut då flippar jag först på min garderob för att jag inte har några kläder eller att jag är för tjock för allt, sen när jag lyckats klä på mig och bara vill gå ut märker jag att vi inte städad då kommer psykbrytet över att vi ”alltid” har det så stökigt! Efter att jag och Andreas sanerat hela lägenheten känns allt helt ok förutom att jag då blivit hungrig.Vi får snabbt laga lunch och en brukar dagarna flyta på förutom att mina tankar flyger mellan Marabou choklad och olika bantningsmetoder.
Jag har lärt mig hur min mencykel fungerar och när PMS-en kommer, det är ofta några dagar innan mesen. Även fast att andra (Andreas) kan drabbas av mina humörsvängingar så är det nog mig själv det är värst för. Det kliar och svider i hela huvudet av irritation och mina känslor åker berg och dalbana. Är det här någon som du känner igen dig i? Eller någon som har tips så komentera gärna.
Turen är väl att jag lever med världens lugnaste mäninska som oxå under åren lärt sig hur jag fungerar! <3
P U S S
Mitt huvud verkligen värker utav PMSen ibland, här är en glad bild från Mexico på mig och någon annan nöjd turist 
