Att jag under några månaders tid hunnit glömma bort så mycket, hur är det möjligt? Det är helt sjukt vad fort man glömmer den första tiden med sitt barn. Jag tycker att det känns så konstigt att tänka på saker som att Leia inte kunde sitta, krypa, stå och det är ju bara någon månad sen.
Att hon var en helt nykläckt liten bebiså för lite mer än tio månader är ännu konstigare att tänka på. Det känns så naturligt att hon finns hos oss, som att hon alltid har gjort det. Om inte annat så känns den här första tiden som en evighet. Tänk hur mycket ett barn utvecklas sitt första år.
Jag kommer ihåg hur jag verkligen kunde gå och längta efter att hon göra ljud, skratta, sitta, börja krypa och allt annat som gör henne äldre. Men nu vill jag bara stanna tiden och njuta av att ha min lila busunge så här liten. Glöm aldrig att njuta i nuet, tiden står aldrig stilla utan går istället dubbelt så fort när man får barn.
P U S S
Du ville bara sova i början och jag ville bara att du skulle vara vaken❤️️
