Gravid och olycklig
Hej fina!
Att vara gravid och känna sig olycklig är något som jag upplevt. Jag minns hur jag fantiserade om hur det skulle vara att vara gravid innan jag själv blev det. Då tänkte jag att det skulle vara bland det lyckligaste och härligaste man någonsin skulle kunna uppleva.
Men blev det verkligen som jag hade tänkt? Nej. De fem första veckorna av graviditeten var mest skräck blandad förtjusning och jag märkte inte direkt någon större skillnad från innan. Sen kom det, jag blev så otroligt dålig och kräktes flera gånger om dagen. Jag gick ner i vikt, mådde illa och ville bara ligga still i sängen. Att det här skulle vara bland det lyckligaste och härligaste man kunde uppleva var helt fel. Det var ett helvete. Jag grät så mycket och kunde inte hjälpa att jag inte kände mig lycklig över att vara gravid. Det var bara som att jag var jätte sjuk. Jag blev sjukskriven och fick åka in på sös vid några tillfällen och få dropp för att inte bli uttorkad.
Att vara gravid var inte alls som jag hade tänkt mig. Som tur var så vände allt i vecka 22. Äntligen kunde jag börja njuta av min graviditet och stolt visa upp min mage.
Jag tror att det är viktigt att vara medveten om att en graviditet kan vara otroligt jobbig och påfrestande, och att det är helt okej att känna sig nedstämd och ledsen. Ett tips från mig är att prata om det ifall känner så här. Jag hade en fantastiskt barnmorska som många gånger fick höra mig gråta både i telefon och på MVC. Men hon hjälpte mig att vara stark och förstå att det inte var något fel på mig. Även min sambo och familj fanns alltid där, men på något sätt kan det vara skönt att någon man inte känner säger att det är okej att inte vara på topp när man väntar barn. Alla är vi olika och hormonerna kan lätt spela ett spratt med oss kvinnor när vi är gravida.
Trots att en så stor del av min graviditet var hemsk så är Leia det bästa som någonsin hänt mig! Hon är helt underbar och jag kan inte beskriva med ord hur mycket jag ÄLSLAR henne❤️️
P U S S
Jag är gravid med mitt andra barn och under båda graviditeterna har jag kräkts dygnet runt från vecka 5 till vecka 30 med första och till vecka 20 nu med andra. Så känner verkligen igen mig i det du skriver! Nu under andra graviditeten fick jag dock tabletter utskrivna mot kräkandet, som hjälpte ibland, men istället gjorde dem så att jag inte kunde sova. Som tur är så belönas man med något otroligt vackert i slutändan! 🙂
Jag mådde illa under vecka 6 och 7 under min graviditet, spydde aldrig men var tvungen att äta 24/7 för att det skulle kännas bättre, sen var illamåendet som bortblåst, otroligt skönt, kan inte tänka mig hur hemskt det måste vara att spy konstant… Även fast jag hade en ”lätt och promblemfri” graviditet så mådde jag inte bra som gravid, rent psykiskt! Kände mig aldrig fin, kände mig bara tjock, ful och olustig tyvärr… Mitt självförtroende var verkligen i botten och jag saknade min smala och nätta kropp som jag alltid haft! Så otroligt fjantigt när jag tänker tillbaka på det, och nu när jag ser bilder på mig som gravid så såg jag inte så hemsk ut som jag kände mig, jag var rätt fin ändå! Trodde också att det skulle vara så mysigt och härligt att vara gravid, nu vet jag dock vilken fin belöning det är i slutändan och vilken otrolig kärlek man känner till sitt barn, något man alltid hört men aldrig skulle kunna förstå förrän man verkligen får uppleva det! Så jag kan inte låta bli att ändå längta efter barn nr 2 (ifall det går och vill) nu 4 månader efter min dotter kom till världen!
Känner verkligen igen mig! Jag spydde varje dag fram till vecka 25, mådde så dåligt och var så trött och kunde inte förstå hur folk kunde tycka det var så mysigt att vara gravid!